Läsarberättelse

Bumprider – Enda Ståbrädan i Världen som passar alla typer av barnvagnar

Vi är så glada att ni läsare skickar in bilder på er med våra produkter, här kommer en solskenshistoria från en familj i Australien som är mycket nöjda med Bumprider som i deras fall var enda lösningen de fann då deras 9 åring sitter i rullstol, en 6 åring som går men även en 2 åring som inte orkar gå för långt. 2 vagnar på 1 vuxen går inte och ingen annan ståbräda eller liknande som fungerade, förutom just vår Bumprider.

Tack Bron för att ni låter oss ta del av er bild och er historia.

Crescent Logic 2007

En raritet: Crescent Logic från 2007. Våra vagnar får stå pall med det mesta. Vart ska barnet sitta?;)

 

Läsarberättelse – livet som mamma och sjuksköterska på en neonatalavdelning

Mamma och sjuksköterska Victoria delar nedan med sig om hur livet och arbetet på en neonatalavdelning kan se ut. Här har hon för första gången fått upp sonen Vilgot på sitt bröst, lite tidigare än tänkt. Eftersom Vilgot föddes för tidigt fick familjen tillbrina sina tre första veckor tillsammans på deras neonatalavdelning och Victoria fick vara patient på sin arbetsplats. Det blir inte alltid som man tänkt sig men som tur är blir det oftast bra ändå!

Att arbeta som sjuksköterska på en neonatalavdelning är ett otroligt spännande, lärorikt och omväxlande arbete. Det medför ett stort ansvar och man arbetar med hela familjen. Anledningen till att man hamnar på en neonatalavdelning med sitt/sina nyfödda barn kan vara många. Barnet kan vara prematurt, för tidigt fött. Detta innebär att barnet är fött före graviditetsvecka 37+0. Men det finns även andra anledningar till att man hamnar på en neonatalavdelning. Barnet kan ha nyföddhetsgulsot och behöva sola, infektioner, låga blodsocker värden, eller haft en tuff förlossning och en tuff start i livet.

Som sjuksköterska ansvarar man för omvårdnaden av barnet. Läkaren ordinerar barnets mediciner men sjuksköterskan anvarar för och delar barnets mediciner och ser till att barnet får rätt medicin på rätt tidpunkt. Man ansvarar även för barnets mat såsom matmängd och matsort, men på ordination av läkaren. Oftast när barnen ligger inlagda på en neonatal så får barnen mat genom en sond i näsan. Maten är väldigt viktig och en väldigt central del på neonatalen. Särskilt viktigt är maten för bebisar som är födda för tidigt och som ligger på tillväxt men även för bebisar som solar. Matmängden räknas ut beroende på barnets ålder och vikt.

På neonatalen försöker man att föräldrarna ska ta så stor del det bara är möjligt och ta hand om sitt barn, vad gäller att byta blöjor, tvätta, bada, mata osv. Föräldrarna får även lära sig att mata barnen på sond. Föräldrarna är viktigast för barnet och ska själva vårda och få ta hand om sitt barn i den mån det är möjligt. Det är viktigt att föräldrarna känner sig delaktiga i vården av sitt barn.

Jag kan se detta med neonatalvård ur två perspektiv, dels som sjuksköterska men även som patient då vår son är född i graviditetsvecka 35+0 vilket gjorde att vi spenderade våra tre första veckor tillsammans med lilla Vilgot på neonatalen. Vilgot var även lite liten för tiden vilket innebär att han vägde mindre än vad som är förväntat för den graviditetsveckan. Vilgot var 42cm lång och vägde 2130g. Anledningen till att förlossningen startade för tidigt vet man inte. Men eftersom att han låg med rumpan neråt blev det ett akutsnitt på natten efter att vattnet gått hemma. Det är en konstig känsla att hamna på neonatalen och inte ha den "normala" förlossningen och bb tiden. Jag kommer så väl ihåg just den berömda "födelsefikan" efter förlossningen som jag tror alla känner till väl. Den hade jag sett fram emot. När man har sin bebis hos sig, får in fikan och bara får njuta tillsammans och sitta och bara beundra sin bebis. Det här kändes jättekonstigt tyckte jag. Eftersom att jag hade snittats fick jag inte äta, Vilgot var på neonatalen och Daniel var den enda som fick fika. Inte alls som jag hade tänkt mig att det skulle vara. Dom två första nätterna fick jag bo kvar nere på bb medan Vilgot befann sig en trappa upp på neonatalen. Även vilgots mormor och gammelmormor arbetar på neonatalen och mormor var en av dom som tog hand om honom första natten. Även att jag bodde på bb var jag hos Vilgot hela dagarna till sent på kvällen.

 

 

Första två dygnen hade Vilgot det lite jobbigt med sin andning och han fick då ligga i en CPAP vilket innebär att man andas mot en tryck som hjälper till att hålla lungorn uppblåsta. Han fick även göra en lungröntgen som visade lite infiltrat så han fick en infart, en PVK i armen som han fick antibiotika i. Han hade även svårt att komma igång med sin urinproduktion så att man andra dygnet fick göra en röntgen av njurarna för att se att allt såg bra ut, vilket det lyckligtvis gjorde. Han fick då lite medicin som skulle driva på urinproduktionen och efter det har det fungerat bra.

 

 

Vilgot blev även gul i tre omgångar och fick ligga i lampa och sola. Det var här det blev envist för oss. Ofta när barnen blir gula blir dom även slöa och orkar inte äta och när dom är gula och solar så är maten viktig. Så det blev en cirkel, Vilgot blev gul och fick sola, han blev då slö och orkar inte äta utan fick mat på sondnen igen, han kom igång och äta igen för att sedan bli gul igen och få sola och så höll det på i tre omgångar. Det var veckor med många tårar, uppgivenget, men även lycka och en oändlig kärlek, äntligen var han här, även om det inte riktigt blev som vi tänkt oss.

 

 

Kort innan vi skulle åka hem, en kväll så upptäckte man ett blåsljud på Vilgots hjärta. Här trodde jag att hela min värld skulle rasa samman, vad mycket man hinner med att tänka på så kort tid. Hjärtsjuk? transporter? Man gjorde då en rad olika undersökningar på Vilgot på kvällen, men alla visade sig vara bra. Jag drog en otrolig lättnad.

Emellanåt kändes det som att det aldrig skulle ta någon ände och att vi aldrig skulle få komma hem. Hemlängtan var enorm. Det var inte såhär man föreställde sig att det skulle bli. Och alla runtomkring var så nyfikna på det lilla knytet. På neonatalen får man inte ha mobiltelefonen på då det kan störa apparaterna som finns. Varje gång man kom utanför neonatalen för att äta eller liknande pep det oavbrutet i telefonen av sms och missade samtal. Vi fick relativt snabbt besked om att Vilgot var en fullt frisk och vital liten pojke som "bara behövde bo på växthuset" och växa till sig lite, vilket kändes som en otolig lättnad.

 

Att vårdas på neonatalen har jag i efterhand sett som något positivt. Dels för mitt yrke då jag fått en annan och ökad förståelse för våra föräldrar som vistas där med sina små bebisar. Men även för mig själv. Man kan inte styra allt, men oftast blir det bra i allafall i slutändan. Vi fick lång tid att bara vara vi, vår nyblivna lilla familj och vi fick gott om tid att bara vara och lära känna vår lilla bebis, det allra underbaraste i livet!

Tusen tack Victoria för att du delade med dig av dina erfarenheter! Vi på Crescent barnvagnar hoppas att vagnen (Crescent Comfort) vi skickade kommer att underlätta åtminstone lite för föräldrar och barn som får starta familjelivet på er neonatalavdelning.